Kapitel 24
Mia var knappt 20 år gammal när hon i början av 80–talet träffade Levi Hjortsberg. Hon var singel och arbetade på Domusrestaurangen Oxelö krog. Han var gift och pappa till två tonårsbarn.
– Det var Maggan som flirtade med mig, säger han med en viss stolthet i rösten. Man kan faktiskt säga att hon raggade upp mig.
Levi var ordningsvakt hos ABAB på den tiden. Hans uppgift var att bevaka såväl restaurangen som biblioteket och en rad butiker i Oxelösunds centrum.
– Jag brukade äta lunch på Oxelö krog. Det var finfint där. Speciellt när Maggan stod bakom bardisken och delade ut mat. Hon var ju snäll. Hon bjöd på kaffe. Jag behövde inte betala. Hon brukade dessutom håva upp lite extra mat på tallriken åt mig.
Kärlek blev det sedan Mia och en väninna hade ordnat en fest och bjudit in Levi och hans kompis.
Levi flyttade hem till Mia. Kärleken var visserligen inte så stark men hon var trevlig och bra, tyckte han. Rätt snart kände han sig emellertid störd över att hon, som han säger, inte var den trogna typen.
– En kväll försvann hon iväg med en karl från baren. Jag fick tag i dem just som de skulle gå in genom hans port. Han var tysk och talade bara tyska. Det gjorde ju inte hon så de kunde inte ens prata med varandra. Maggan förstod inte ett ord när han började förklara sig.
Levi ställde ultimatum. Antingen skulle Mia följa med honom eller så skulle han gå hem, packa sina saker och flytta.
– Då följde hon med mig, säger Levi som så här i efterhand tror att Mia helt enkelt var äventyrslysten.
– Vid ett tillfälle fick hon tag i en chilenare. Honom släpade hon med sig hem till föräldrarna. Vi bodde ju tvärs över gatan så jag såg dem gå in genom porten.
Levi lyfte luren och ringde svärföräldrarna. Nej, Mia var inte där, sa de. Då sprang han ner, korsade gatan, gick in genom porten och ringde på dörren. Vi har inte tid, sa föräldrarna då. Vi ska just gå bort.
– Jag kom aldrig in, konstaterar Levi. Efter fyra månaders förhållande packade jag ihop mina tillhörigheter och flyttade till en egen lägenhet på Björntorpsvägen 101 i Ramdalshöjden.
Mia kom efter och ville att allt skulle bli bra igen.
– Då föll man för gråtvalsen, säger Levi. Maggan var tillbaka. Hon flyttade in och vi levde ihop igen. Sedan kom Micke till.
Michael föddes den 12 februari 1983. Mia skrevs som ensam vårdnadshavare då hon och Levi inte var gifta. Hon slutade dessutom arbeta och fick i stället kompletterande socialbidrag att leva av. Socialtjänsten såg dessutom till att hon fick en så kallad hemma-hos-terapeut, en stödperson i form av hemsamariten Marianne som en dag i veckan år ut och år in hjälpte henne att städa, handla och göra storkok. Det innebar också att socialtjänsten höll Mia under uppsikt. De konstaterar i sina handlingar att hon var duktig när det gällde omvårdnaden av Michael.
Levi konstaterar att Mia och hennes familj har en osedvanligt god sammanhållning. Om Michael blev sjuk någon dag ringde hon mycket hellre sina föräldrar än till honom på jobbet.
- Det störde mig lite, säger han. Jag frågade varför men fick inget svar.
I en vårdnadsutredning kring Michael några år senare säger såväl Mia som Levi att de på det stora hela hade det bra tillsammans. Det var bara det att hon smög lite med andra killar, säger han.
– Maggans föräldrar spenderade sina somrar på Metalls sommarhem Vibäck utanför Oxelösund. Pappan jobbade ju på Stålverket så de fick bo ganska billigt. För mig var det dyrare att hyra stuga. Det var dessutom jobbigt. Speciellt som Maggan envisades med att hoppa över skacklarna.
Vibäck, Metalls semesterhem i den lilla bruksorten Nävekvarn vid inloppet till Bråviken var och är fortfarande ett populärt pensionat med sportstugor kallade Bryggan, Fyrlingen, Torpet, Gläntan, Lyckebo, Berget och Platån. I anslutning till anläggningen finns en badstrand och i närheten finns såväl småbåtshamn som hamnkrog. En roddbåt står till gästernas förfogande och fisket lär vara utmärkt. Regelbundet ordnas fester med dans på logen.
– Maggan hade ett kuttrasju med föreståndaren Albert. De brukade stå och hångla i källargången. Hans fru blev sjuk en kväll och förd till lasarettet. Några timmar senare vaknade jag. Då var Maggan borta! De hade låst dörren men jag kom på dem där nere i källaren. Det var synd att jag inte hade en kamera med mig.
Levi packade sina saker, lämnade familjen och for hem till stan.
– Maggan och hennes pappa kom efter. De påstod att hon hade suttit på toaletten hela natten och att jag hade fel. Hennes pappa har alltid försvarat henne. Han pratade och pratade tills jag gav efter. Så vi gjorde ett försök till. Men det var kört. Mitt förtroende för henne var slut. Efter händelsen ute på Vibäck blev det aldrig bra mellan oss igen. Speciellt som Maggan vägrade jobba och bara levde på mig. Till slut tog hon Michael med sig och gick hem till sina föräldrar för gott.
Mia och Levi separerade 1984. Michael var 1,5 år gammal. Den utlösande faktorn var att Mia hade träffat en ny man. Det sa hon själv i vårdnadsutredningen. Om det var Albert i Vibäck framgår inte. Mia menade också att åldersskillnaden gjorde att de inte passade så bra ihop. Hon hade emellertid inte arbetat utan varit hemma med Michael och haft det bra ekonomiskt.
Socialförvaltningen trodde att brytningen kan ha varit en följd av att Mia var så ung. De konstaterade att hon och Levi efter separationen åtminstone periodvis hade god kontakt med varandra. Michael var ofta hos Levi som i sin tur ställde upp på ett mycket bra sätt för såväl pojken som Mia och hennes familj.
Enligt Gömda talade Mia samma år spanska så bra att hon var en tillgång på flyktingförläggningen. Hon var medlem av ett rikstäckande hemligt nätverk som gömde flyktingar men gömde dessutom också utvisningshotade flyktingar på egen hand.
Samtidigt klarade hon alltså inte av att dra sig fram som ensamstående mamma utan såväl ekonomiskt som praktiskt stöd från socialtjänsten.
– Från hösten 1984 och framåt var jag med i spelet, säger Marie-Louise. Under den tiden gömde hon i varje fall inga flyktingar. Men en av hennes väninnor höll på med sånt. Det gjorde även prästen Kjell Wiklund i Svenska kyrkan. Men inte Maggan! Levi och jag hämtade och lämnade Micke hos henne hela tiden så det vet jag bestämt. Maggan skulle dessutom aldrig ha kunnat hålla tyst om en sådan sak.
Marie-Louise tror dock att Mia närmade sig flyktingarna med stor nyfikenhet, medkänsla och engagemang.
– Hon kan vara hur snäll som helst, konstaterar hon. Om sammanhanget är det rätta kan hon ge bort hela världen. Hon vill dessutom gärna stå i centrum. Speciellt om det finns män i närheten. Maggan ser de flesta andra kvinnor som sina rivaler.
Till bland andra Elisabeth Hermon, som senare gömde Mia och hennes familj på Stiftelsen Trossen, har Mia uppgivit att hon arbetade på flyktingförläggningen i Oxelösund.
Levi skrattar gott, när han får höra det.
– Det var bara byxorna av det!
– Det är ju en grov anklagelse, sa jag.
– Hon hade i alla fall svårt behålla dem på, säger Marie-Louise. Jag följde med henne till ett ställe i Nyköping en gång där en man hon kände sålde begagnade möbler. Du är skyldig mig pengar för ett köksbord, sa han. Maggan nekade bestämt och mannen fick ge sig. Hade jag vetat att det där knullet var betalning för bordet så hade jag aldrig gjort det, sa han.
- Därför vet jag att hon hade svårt att behålla byxorna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar