Kapitel 34
Luis Renee Sarmiento Aravena, som i Gömda och Asyl kallas Anders från Norrland, kom till Sverige från Chile den 17 oktober 1986. Han var född den 3 december 1959 och alltså nästan 27 år gammal. Luis kan ha varit på flykt undan den chilenska militärjuntan. Diktatorn Augusto Pinochets regim drev på den tiden klappjakt på den störtade socialistiske presidenten Salvador Allendes anhängare. Många mördades och tiotusentals tvingades fly utomlands.
Luis hänvisades till flyktingförläggningen i Oxelösund där han alltså träffade Mia. Han var emellertid något avvikande. De som lärde känna honom beskriver honom som osocial, tystlåten och helt ointresserad av att lära sig svenska.
– Luis var ingen vanlig flykting, säger Marie-Louise. De andra chilenarna lär ha varit väldigt hatiska mot honom. Det var bara en landsman som överhuvudtaget umgicks med honom. Folk sa att han inte var riktigt säker på flyktingförläggningen i Ramdalen. Därför fick han bo i de så kallade punkthusen nere vid hamnen i andra änden av stan i stället.
Förläggningens dåvarande chef Anne-Marie Norén Offerman berättade ju att man ibland tog emot flyktingar från båda sidor av en oroshärd och att de då ibland måste hållas isär. Kanhända var Luis ett exempel på det. Anne-Marie Norén Offerman vill varken förneka eller bekräfta det.
- Han var arrogant, förklarar José Campos Rochas, den förste chilenare som anlände till Oxelösund 1985.
- Vi isolerade honom inte, som de sa, men han hade en dålig attityd och var inte populär.
Militärkuppen i Chile 1973 hade genomförts med visst stöd av USA:s regering i form av en hemlig CIA-operation. President Salvador Allende mördades och en militärjunta, präglad av sina brott mot de mänskliga rättigheterna, kom till makten under ledning av Augusto Pinochet. Under juntans 17 år vid makten "försvann" tusentals människor spårlöst. Man räknar med att 30 000 personer drabbades av förföljelse, mord, tortyr och politiska fängslanden. Säkerhetspolisen DINA ska ha haft 300 000 chilenska angivare på sin lönelista.
Luis bakgrund är höljd i dunkel. Av ett domstolsprotokoll från 1989 framgår att dåvarande Invandrarverkets utredning kring honom omfattades av sekretess enligt 7 kap 14 § sekretesslagen (1980:100) och att utredningen då hade "förebringats vid förhandling inom stängda dörrar". Efter kontroll med tingsrätten i Nyköping visar det sig att akten är gallrad och att handlingarna inte finns kvar. Vilka asylskäl Luis än hade förblir de därför hemligstämplade hos Migrationsverket.
Sekretesslagen 7 kapitlet 14 § tillämpas emellertid för uppgift som rör utlänning, om det kan antas "att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar".
Invandrarverket ansåg alltså att om sanningen om Luis förhållande till chilenska staten (utländsk myndighet eller organisation av utlänningar) blev kända, skulle det alltså för någon medföra risk för övergrepp eller annan allvarlig skada.
Jag kan inte få det till annat än att han redan när han kom till Sverige löpte risk för övergrepp eller annan allvarlig skada.
– Han kanske var Pinochets spion, säger en person som i många år arbetat med flyktingfrågor hos polisen. Det skulle kunna förklara varför han var illa sedd. Då hade han ju heller ingen anledning att lära sig svenska. I så fall skulle han väl återvända till Chile efter fullgjort uppdrag?
Jag kommer att tänka på flyktingfamiljen som Mia påstår sig ha gömt. Mannen beskylldes för att ha ingått i Pinochets specialtrupper. Han hade därför ett utomordentligt dåligt rykte i Oxelösund. De andra flyktingarna föraktade honom. Orsaken ska ha varit att hans trupp var en mördarskvadron och att han hade varit en av de hatade säkerhetspoliser som slog in dörrar och släpade bort människor om nätterna. Familjen fick därför bo ensamma i en stor lägenhet. Ingen på flyktingförläggningen ville dela bostad med dem. Själv svor han på att han var oskyldig.
- Det kom en sådan familj till Oxelösund, minns Lisbeth Ivarsson som är flyktinghandläggare på kommunen. Det pratades om att mannen i familjen skulle ha varit spion åt Pinochet. De hade två döttrar och fick en son här. Såvitt jag vet bor de fortfarande kvar.
Lisbeth Ivarsson har inget minne av att den familjen skulle ha varit gömd. Däremot minns hon Mia.
– Det är ju ganska allmänt känt här i stan att Gömda handlar om en Oxelösundskvinna. Många vet också vem hon är.
Den misstänkte spionen beskrivs i Gömda som en mycket kortvuxen man med tydliga drag av indianskt ursprung. Osamas förra flickvän Carolina beskriver Luis på samma sätt.
– Han var ärrad i huden och såg ut precis som en indian, säger hon.
Lisbeth Ivarsson minns en annan chilensk man som också beskylldes för att vara spion. Han finns inte längre kvar i landet. Han återvände till Chile. Om det var Luis är svårt att veta.
Hon minns emellertid Osama Awad.
- Han var som de flesta andra, säger hon. Han utmärkte sig inte på något vis.
Ett annat tecken på att Luis frivilligt eller ofrivilligt kan ha tillhört Pinochets hängivna skara är att han, Mia och barnen så småningom bosatte sig i Chile. Under åren i Chile gick Sara och Dennis i engelsk privatskola tillsammans med åtminstone ett av Pinochets barnbarn. Det berättar Mia i senaste boken "Emma". Pinochet var arméchef då.
– Jag är tämligen säker på att den mannen tillhörde Pinochets säkerhetspolis, säger Victor Fuentes som är chilenare och migrationssakkunnig och driver konsultfirman Internationell Flyktingcenterinformation. De senaste 30 åren har han arbetat inom såväl Amnesty International som FN och Röda Korset i Stockholm, där han var ansvarig för just asylfrågor. Han tycker att namnet Luis Renee Sarmiento Aravena låter påhittat.
– Pinochet släppte ut kriminella och politiska fångar ur fängelserna för att de som tack skulle spionera på landsmän som hade lyckats fly till utlandet. Det kom hur många spioner som helst till Sverige. Chilenska ambassaden var rena rama spioncentralen. Det uppdagades sedan en svensk tjänsteman som jobbade där hade hoppat av och informerat Säpo.
Victor Cifuentes menar att det på den tiden var hur lätt som helst för chilenare att få asyl i Sverige.
– Bara en liten del av dem som kom var flyktingar. Resten var politiska fångar och kriminella som skulle jobba åt Pinochet.
Om Luis verkligen hade tillhört Pinochets säkerhetspolis kan det förklara varför familjen senare fick asyl i USA.
– Det var bara Pinochets anhängare som fick asyl där, säger Victor Cifuentes. Många chilenska före detta säkerhetspoliser lever fria i USA.
Victor Cifuentes lovar kolla upp saken så långt det går.
Josef från Iran känner inte till om det förekom dispyter mellan de chilenska invandrarna i Oxelösund på åttiotalet.
– De påstod allihop att Pinochet hade betalat deras resa, säger han. Men jag vet inte om någon tog dem på allvar.
I juni eller juli 1987 inledde Mia och Luis sitt förhållande. Det framgår av en rättegångshandling två år senare.
- Hon var otrogen, säger Osama.
Han gillade inte alls att Luis uppvaktade Mia.
Den 10 november 1987 misshandlade han henne, dömdes till en månads fängelse och släpptes ut igen den 9 december. Efter det var han och Mia tillsammans vid minst tre tillfällen. Plötsligt var det ombytta roller.
– Då var Maggie otrogen med mig bakom ryggen på Luis, säger Osama med belåten min. Hon bodde ju bara 15 minuter från min lägenhet så hon kom på besök då och då.
Det bekräftas av Marie-Louise och Levi.
– När det tog slut med Luis blev hon ihop med Osama och tvärtom, säger Levi. Det var inte underligt att de där båda tupparna blev osams.
Dubbelspelet bekräftas även av Caroline som några månader senare blev Osamas flickvän.
– Maggan satt och tjöt vid Osamas köksbord. Hon var gravid med Dennis och visste inte vem som var far till barnet. Hon bönade och bad att han inte skulle berätta för Luis att de hade varit tillsammans så sent som i januari 1988.
- Det var alltså därför du ifrågasatte om även Dennis var ditt barn?
- Just det, säger Osama. Så var det.
Samma månad, i januari 1988, flyttade Mia och Luis ihop i lägenheten på Frejgatan. Den 1 februari beviljades han permanent uppehållstillstånd i Sverige. Sedan Mia bett om det anställdes Luis som städare hos Marie-Louise och Levi. Han vägrade emellertid inordna sig i arbetslaget och kunde heller inte acceptera Marie-Louise som chef. Hon var ju kvinna.
– Den 27 juli 1988 har jag den första anteckningen om att han jobbade åt oss, säger hon. Jag höll en väldigt låg profil för att inte stöta mig med honom.
I september 1988 flyttade Mia och Luis in i radhuset på Höjdgatan som hos socialtjänsten kallas en hyreslägenhet om fem rum och kök. Mia trodde nämligen att det fanns mögel i lägenheten på Frejgatan och att det var det som så ofta gjorde Sara sjuk. Familjen behövde dessutom en större bostad.
Den 11 oktober föddes sonen Dennis som i Gömda kallas Robin. Enligt socialtjänstens handlingar bar han Mias efternamn, trots att Mia och Luis gifte sig den 18 mars 1989 i St Botvids kyrka. Samtidigt döptes Dennis.
– Pappa och jag kom för sent till vigseln, säger Michael. Och inte var vi tillräckligt fint klädda heller. Vi fick skäll av morfar så pappa lämnade mig och åkte hem.
Osama sa senare till socialtjänsten att han inte var svartsjuk på Luis. Han hade till och med gratulerat dem till bröllopet.
– Hade jag bara fått veta det i tid så hade jag haft en blomma med mig, sa han.
Mia och Luis Renee Sarmiento Aravena hemma i Mias omskrivna, gräddvita soffa
i samband med bröllopet den 18 mars 1989.
Foto: Privat bild
Socialtjänsten, som fortfarande var med och betalade familjens vardag, gjorde hembesök och konstaterade att hemmet var varmt, ombonat och i god ordning.
- Barnen är alltid hela och rena och får god omvårdnad, heter det.
Hemma-hos-terapeuten, som nu hette Maud, ansåg att Luis var den som stod för gränssättningen när det gällde Sara. Hon hade däremot ingen aning om i vilken omfattning Osama hade umgänge med flickan. Mia och den tidigare hemma-hos-terapeuten Margareta hade emellertid sagt att Osama dittills inte visat något större intresse för flickan.
Sedan Luis fått arbetstillstånd arbetade han alltså sporadiskt som städare hos Levi och Marie-Louise när de behövde extra personal. Det gjorde även Mia ibland. Luis fick emellertid sluta efter ett och ett halvt år.
– Han var konstig och totalt osocial, förklarar Levi. Ingen av arbetskamraterna ville jobba ihop med honom. Han fördrog städa trappor på olika byggen ensam om nätterna. Han jobbade, var ledig och sjukskrev sig om vartannat. Det gick ju inte. Han fick sluta.
Varför Luis var osocial och närmast höll sig undan har Levi ingen aning om. Att han ville jobba ensam och om nätterna skulle emellertid kunna tyda på att han kan ha varit rädd för repressalier från sina landsmän eller i värsta fall rent av jagad.
– Han gav ett obehagligt intryck, säger Marie-Louise. Han tittade inte folk i ögonen när han pratade med dem. Många kände sig osäkra och ville inte jobba ihop med honom. Han talade dessutom dålig svenska och hade ingen ambition att lära sig språket heller. Han ville bara tala spanska. Han och Maggan hade inga vänner, vad jag förstår. De umgicks bara med hennes familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar