Kapitel 78
En tid senare intervjuades Elisabeth i radioprogrammet Medierna. Hon fick berätta sin historia om lögner och journalistiska övergrepp i vilka hon hängdes ut med namn, bild och personnummer anklagad för att sko sig på jagade kvinnors olycka.
Programledaren redogjorde för boken Vingklippt, om historien som i början av 90-talet briserade i Expressen, som sedan spreds i bokform i jätteupplagor och som till sist blev film. I radion ställde Liza Marklund äntligen upp för att bemöta kritiken.
– Jag hade ju anledning att granska henne väldigt ordentligt i två års tid faktiskt, sa hon. Först ett år innan artiklarna publicerades och sedan ytterligare ett år innan tryckfrihetsrättegången skulle äga rum, eftersom hon stämde tidningen Expressen för grovt förtal. Jag har aldrig funnit att någon av mina uppgifter inte stämde. Vi hade ett väldigt, väldigt starkt case inför den här tryckfrihetsrättegången. Jag kommer ihåg att den här bunten med dokumentation var flera decimeter tjock. Det jag tyckte var mest imponerande var att mina uppgiftslämnare praktiskt taget allihop ställde upp och skulle vittna i rättegången. De tyckte det var så viktigt att berätta hur den där verksamheten inte fungerade. Det var någon enstaka av de här hotade och förföljda som inte tordes men nästan alla ställde upp. Jag tycker det är väldigt synd att den inte blev av. Hon drog ju tillbaka stämningsansökan dagen innan huvudförhandlingen. Jag såg fram mot den och tycker det hade varit väldigt bra om vi då för 16 år sedan hade fått reda ut det där en gång för alla.
Liza Marklund beklagade själva publiceringen av namn, bild och personnummer. Hon skyllde på redaktionsledningen som väl ändå måste ha fått materialet av henne. Hon hade blivit överkörd, sa hon, framför allt av chefredaktören och ansvarige utgivaren Erik Månsson. När reportern frågade om hon trodde att publiceringen hade medfört en risk för att Elisabeth hängts ut på ett orättvist sätt och sånär fått sitt liv förstört, svarade hon:
– Nu är det ju så att den här kvinnan hade gjort alla typer av konkurser som finns innan den här verksamheten gick omkull. Hon hade gjort aktiv bolagskonkurs, hon hade gjort kommanditbolagskonkurs, hon hade gjort handelsbolagskonkurs, hon var också misstänkt för ekonomisk brottslighet i flera av de här konkurserna. Hon hade haft fyra olika identiteter då när jag kollade upp henne i början av 90-talet. Det var skälet till att polisen inte hade fått tag i henne. Jag blev uppringd av en kvinnlig utredare efter att artiklarna hade publicerats. Hon frågade hur i all sin dar jag hade fått tag på den här människan. Hon hade letat med ljus och lykta efter henne i två år. Jag vet också att hon fortsätter i samma stil. Hennes senaste konkurs avslutades för några månader sedan i Södertälje tingsrätt. Det jag skrev kunde jag belägga då och jag kan fortfarande belägga det.
Kommentaren smulade sönder intervjun för Elisabeth. När Liza Marklund inte kunde svara på frågan valde hon att byta ämnen och ge sig på Elisabeths moraliska trovärdighet. Inget av det hon sa hade med Stiftelsen Trossen och Expressens smutskastning av Elisabeth att göra.
Skickligt men fult.
Reportern påpekade att Trossen från 1990 hade hjälpt åtminstone 35-40 kvinnor och deras barn. Hur kunde hon då påstå att verksamheten bara varit en bluff? Hade hon möjligen haft fel?
– Nej, jag hade inte fel, sa Liza Marklund. Elisabeth fick väldigt många miljoner från kommuner från Dalarna i norr och söderut. Jag har gått igenom hela hennes bokföring. Jag vet precis vilka hon hjälpte eller rättare sagt inte hjälpte. Jag vet att jag har rätt.
Reportern kontrade med att polisutredningen kommit fram till att det inte fanns några belägg för att Elisabeth skulle ha förfarit bedrägligt med verksamheten i Trossen.
– Hur kan du då hävda motsatsen och påstå att hon utnyttjade mordhotade kvinnor?
– Har du pratat med utredaren, undrade Liza Marklund.
– Det står ju svart på vitt i åklagarens beslut.
– Jag hävdar att en tryckfrihetsrättegång och en brottsmålsrättegång är två olika saker, sa Liza Marklund. Det vet du också. Jag kan bara säga att jag önskar vi hade fått pröva det här i en rättssal.
Än en gång bytte Liza Marklund samtalsämne när hon inte kunde svara på reporterns fråga. Hon lyckades till och med antyda att Elisabeth kanske skulle kunna dömas för mordhot.
Men reportern gav sig inte. För åttonde gången frågade han:
– Vilka belägg har du för att Trossen var en bluff?
– Nu kommer du in på de där detaljuppgifterna som ligger i den där stora luntan, den är 2,5 decimeter tjock och ligger på ett vindskontor i Stockholm. Jag kan naturligtvis gå igenom den om det är så att du vill ha detaljer.
Liza Marklund försäkrade att hon hade kontrollerat alla uppgifter hon fått av de gömda kvinnorna som gav henne informationen. Naturligtvis. Det var fullständigt självklart!
– Jag har inte tagit några uppgifter som de i sin tur inte har kunnat belägga. Jag har alltså en väldigt omfattande dokumentation när det gäller siffror, papper och uppdrag. Bunten är jättetjock. Jag har gått igenom bokföringen.
– Men polisutredningen kommer ju fram till att det inte finns några belägg för bedrägeri och skattemyndigheten, som går igenom hennes bokföring kommer inte heller fram till några oegentligheter. Bokföringen var korrekt. Håller verkligen dina anklagelser?
– Bokföringen stämde nog, sa Liza Marklund. Frågan var om hon verkligen gjorde det hon tog betalt för.
Reportern berättade att polis och åklagare vid Huddinge bedrägerirotel den gången vände på alla stenar utan att kunna hitta några oegentligheter. Enligt skattemyndigheten var bokföringen till och med utmärkt skött.
– Det utredningsmaterial som kom in till mig räckte inte för en fällande dom, sa chefsåklagare Clas Edlund i programmet.
Förre chefredaktören Erik Månsson, som i dag är informationschef för Bonnier AB, intervjuades också.
– Jag vill inte kommentera något som hände för 16 år sen, sa han. Inte en chans!
Reportern berättar avslutningsvis att historien om Trossen blev till filmen Paradiset i regi av Colin Nutley.
– Liza Marklund har också berättat historien i bästsäljaren Asyl. För henne är det inte fiction. Hon menar fortfarande att det hon skrev i Expressen stämmer. Och hon fortsätter driva det. På hemsidan skriver hon att verkligheten bakom boken Paradiset står att finna i hennes avslöjande om stiftelsen Trossen i Expressen i början av 90-talet.
Artikelserien finns emellertid inte längre. Den har fått en särskild spärr och måste plockas bort ur alla arkiv. Sedan har det varit tyst om att tidningen ingått förlikning med Elisabeth Hermon som fick 110 000:-.
Reportern berättade att Liza Marklund känner sig sviken av sin dåvarande redaktionsledning. Tidningen tyckte att det var jobbigt att dras in i en tryckfrihetsprocess och skyllde på henne.
– Så säger hon i telefon från Spanien. Hon berättar att hon blev överkörd av redaktionsledningen. Själv ville hon inte publicera namn, bild och personnummer på Elisabeth Hermon, en diskussion hon förlorade. I övrigt står hon fast vid att Stiftelsen Trossen var en stor bluff, att Elisabeth Hermon bara låtsades hjälpa människor och att hon i själva verket har tjänat grova pengar på andras olycka.
Polis och skattemyndighet har med kraft tillbakavisat Liza Marklunds anklagelser. Ändå fortsätter hon alltså hårdnackat driva sin tes i vad som närmast kan liknas vid en snart två decennier lång häxprocess mot Elisabeth Hermon.
– Jag har varit jagad och gömd men inte haft fyra identiteter, säger Elisabeth. Det är något som Liza Marklund har hittat på. Jag drabbades av posttraumatisk stress och gick i konkurs. Man gör sitt bästa men det räcker inte alltid. Att gå i konkurs är dessutom inte brottsligt. Jag har heller aldrig varit anklagad för ekonomisk brottslighet.
– Liza Marklund påstår att hon har gått igenom Stiftelsen Trossens bokföring. Det är lögn. Hur skulle hon ha kunnat göra det? Den förvarades inlåst i ett helt annat hus än det Mia bodde i. Bara jag och styrelsen hade nycklar dit. Efter razzian förvarades bokföringen hos skattemyndigheten. Jag tror inte att de har låtit Liza Marklund ta del av den.
***
Anmälan mot Elisabeth Hermon gjordes av Liza Marklund, Maria Eriksson, två andra gömda kvinnor och ett gömt par. De fem sistnämnda hade sekretesskyddade identiteter. Det har fört med sig att utredningen än i dag är hemligstämplad. Elisabeth Hermon har därför aldrig ens själv fått ta del av de anklagelser som riktades mot henne. Bara det är en skandal.
***
Radioprogrammet Medierna tog upp ämnet på nytt den 17 maj 2008. Då intervjuade de representanter för de kommuner som anlitade Stiftelsen Trossen. Ingen av dem hade kommit fram till att stiftelsen var en bluff.
Den enda som anser det är Liza Marklund.
– Hon berättar på hemsidan att berättelsen om Trossen var en betydelsefull punkt i hennes karriär, sa Mediernas reporter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar