Kapitel 35
Osama träffade den tio år yngre Caroline våren 1988. Hon var bara 16 år gammal, gick fortfarande i skolan och bodde hemma hos föräldrarna som egentligen inte alls var förtjusta i att hon höll ihop med Osama. Men på tonåringars vis struntade väl hon i det.
– Osama jobbade på Electrolux i Motala då, säger Caroline. Han berättade redan från början att han hade en dotter. Sara var väl ett par år gammal. Han berättade också att han hade suttit häktad en månad misstänkt för misshandel av Mia.
Caroline tror inte att Osama misshandlade Mia särskilt mycket. Varför köpte hennes föräldrar i så fall nya möbler åt honom när de separerade? Och varför sydde Mia gardiner?
– Det var ju alldeles innan vi träffades. Sedan fick man ju höra att de hade varit tillsammans i januari också.
Osama bestämde sig för att flytta tillbaka till Oxelösund. Han lyckades få tag i en lägenhet på Föreningsgatan 25E i ett hus som nu är rivet. Caroline var ofta där. Det är också därifrån hon hämtar de flesta av sina minnen från åren med Osama. I början hade Mia exempelvis väldigt svårt att släppa taget om honom.
– Hon sprang och tjatade på honom hela tiden, säger Caroline. Hon bankade på dörren, gapade och skrek. Han öppnade. Han var ju så mån om Sara. Men Maggie var nyckfull. Ibland fick han träffa sin dotter och ibland fick han det inte. Plötsligt kunde hon hitta på något så att han inte fick träffa Sara på en hel månad. Han var ledsen och förtvivlad. Han kämpade faktiskt för henne.
Mia bjöd vid ett tillfälle hem Caroline på fika. Samtidigt passade hon på att berätta hur elak Osama var.
– Men hon sa faktiskt inte att han hade misshandlat henne. Jag fick mest en känsla av att hon ville skrämma iväg mig. Hon var typ tio år äldre än jag.
Dramatiska scener kom småningom att utspela sig i Osamas ungkarlslya.
– En gång rev hon ner de där gardinerna hon hade sytt åt honom. I och med att jag fanns i hans liv så skulle de bort, sa hon. Det var väldigt mycket tjafs om både gardinerna och möblerna. Maggan ringde gång på gång och skrek de hemskaste saker. Oftast handlade det om hur störd jag var. Hon sa också att jag var en liten hora. Det var väldigt obehagligt alltsammans!
Caroline tycker att Osama hade god kontakt med Sara. Flickan var på inget sätt tillbakadragen eller rädd för honom.
– Maggan lämnade ju hela tiden bort Sara till såväl Lena Larsén som till Levi och Marie-Louise. Hon var väl ute och festade, tror jag. På Oxelö krog antagligen.
Caroline skrattar gott åt påståendena i Gömda om att Mia var bankkassörska och att hon hjälpte flyktingar.
– Hon var och raggade i Ramdalen, konstaterar hon. Så var det. Hon roade sig på en flyktingförläggning! Det var ju där hon träffade Luis också.
Caroline beskriver Luis som en kortväxt, tillbakadragen och ganska fåordig person. Honom kunde Maggan säkert manipulera ganska lätt, tror hon.
– Han såg precis ut som en indian. Och så födde hon en son som var blond!
Osama var vid den tiden åter ute på dåliga vägar. Så här i efterhand är det lätt att konstatera att 1988 var inte var hans år. I dag är han ångerfull och säger att han var ung och dålig då. Han kunde ingenting om svenska lagar och hade tidigt lärt sig att bedrägeri var ett enkelt sätt att tjäna pengar.
– Om jag kunde vrida klockan tillbaka och göra alltihop ogjort så skulle jag göra det, försäkrar han. Jag gjorde en massa brott och ångrar det mycket. Jag är verkligen inte stolt över det.
Belastningsregistret från 1988 och 1989 berättar:
· Natten mot den 5 juni 1988 stal Osama och Abdallah Basal tre cyklar till ett värde av 5 000 kronor. De åkte fast och dömdes att betala skadestånd. I Gömda kallas brottet cykelstölder i stor och organiserad skala.
- Den 18 juli åkte Osama fast för fortkörning vid Sillekrog på E4, när han körde 139 km per timme i stället för tillåtna 110 km per timme. Han saknade dessutom giltigt körkort.
- Den 13 september körde han 104 km per timme på riksväg 34 vid Rimforsa i Kinda kommun, trots att högsta tillåtna hastighet var 70 km per timme. Han saknade fortfarande giltigt körkort.
Osama tyckte vid den här tiden att allt gick honom emot. Han bestämde sig för att lämna Sverige, tog kontakt med en farbror och en kusin i Kanada och började planera att flytta dit. Genom att gifta sig med kusinen skulle han snabbt få uppehållstillstånd. När han väl hade etablerat sig skulle de skilja sig igen. Då skulle han be Caroline komma efter. Allt som behövdes var ett startkapital. För omkring 750 000 kronor skulle han kunna köpa sig en bensinmack.
Osama sökte i september 1988 visum till Kanada och bestämde sig för att på kortast möjliga tid försöka lura till sig så mycket pengar som möjligt. Därefter skulle han lämna Sverige för gott. Han gjorde sig sedan skyldig till en rad bedrägerier i Nyköping, Oxelösund och Uppsala. Han lånade pengar som han inte hade för avsikt att betala tillbaka och lurade till sig prylar som gick att omsätta i kontanter. Naturligtvis åkte han fast. Det är därför som åklagaren småningom summerar brotten i en och samma rättegång under rubriken bedrägerier:
4 oktober SE-Banken i Oxelösund 40 000:-
7 oktober Expert i Nyköping Video 3 426:-
8 oktober Lundells foto, Oxelösund Kamera 11 085:-
11 oktober Thorn, EMI, Nyköping TV och video 10 062:-
12 oktober Nyköpings Sparbank, Oxelösund 50 000:-
17 oktober Dahlströms TV, Oxelösund Stereo 5 190:-
27 oktober Dahlströms TV, Oxelösund TV 2 195:-
27 oktober Dahlströms TV, Oxelösund TV 1 800:-
10 november Okänd i Uppsala Stereo o TV 8 000:-
18 november Nyköpings Sparbank mfl 27 063:-
Under rubriken Olovligt förfogande skriver åklagaren:
- En TV värd 7 500 kronor som Osama kommit i besittning av genom att han den 27 april har tecknat kreditköpavtal med Dahlströms TV i Oxelösund på.
- En personbil värd 13 500 kronor som Osama tecknat kreditköpavtal med Åke Karlsson Bil AB på. Han har därefter sålt bilen vidare utan att betala den.
- En video, så kallad moviebox, värd 5 000 kronor och en hyrfilm värd 1500 kronor som han hyrt hos Oxelöboden och inte lämnat tillbaka.
Den 23 november 1988 var Osama fortfarande kvar i Sverige. Då handlade han nämligen bildelar på Statoil i Oxelösund och betalade med ett övertrasserat kontokort. Bildelarna skulle användas till den stulna bilen som han just hade sålt till en kompis.
Därefter åkte Osama till Kanada. Han hade 16 500 US dollar på fickan sedan han betalat biljetten med 6 700 kronor. Det räckte naturligtvis inte till någon bensinmack. Väl framme gifte han sig i alla fall med kusinen och flyttade in hos sin farbror.
– Hon ställde upp, säger Osama. Vi tog ut skilsmässa sedan.
Något gick emellertid snett. Osama trivdes varken hos farbrodern eller i Kanada. Han saknade känslan av att ha en egen lägenhet och kunna rå sig själv. Och då han inte hade något arbetstillstånd kunde han inte heller börja jobba.
– Jag tyckte inte att det var roligt, säger Osama. Jag saknade Sverige. Jag saknade Sara. Dessutom var jag jättekär i Caroline. Så jag åkte tillbaka. Mina kompisar blev förskräckta när de fick se mig. Åk tillbaka, sa de. Polisen jagar dig. Men jag stannade.
Osama sökte upp Caroline det första han gjorde. Tillsammans begav de sig hem till Mia i radhuset på Höjdgatan. Han fick träffa Sara men Mia blev orolig av deras besök.
– Snälla Osama, sa hon. Kom inte hit mer. Luis blir så svartsjuk. Det var sista gången jag var hemma hos henne.
Caroline kommer mycket väl ihåg händelsen.
– Det stämmer, säger hon. Vi stod i hallen. Maggie sa att vi inte kunde komma in. Luis skulle bli så svartsjuk. Då försökte Osama få träffa Sara på dagiset i stället. Han gick dit. Jag satt och väntade i bilen utanför. Jag kan inte tänka mig att han hotade personalen och blev utkastad som det står i Gömda. Jag märkte absolut ingenting. Det är nog lite överdrivet det där.
Efter den händelsen fick Osama träffa Sara i smyg, berättar han. Mia kom med flickan när Luis inte visste om det.
- Andra gånger åkte jag och hämtade henne någonstans.
Caroline påpekar att radhuset på Höjdgatan såvitt hon vet, aldrig har haft några galler för fönstren. Det borde hon ha kommit ihåg i så fall. Hon har heller aldrig hört att Osamas arabiska kamrater skulle ha slagit sönder Mias alla fönster under ett våldsamt tumult nattetid.
– Och jag kan inte tro att de skulle ha stått utanför på gatan och visat några vapen. Jag har aldrig över huvud taget sett några vapen i deras händer. Och hur skulle de ha haft tid att åka runt i Sverige och jaga Maggie? De har ju familjer och företag att sköta om. Jag förstår det verkligen inte.
Den 18 januari 1989 kl 14.30 anhölls Osama i sin frånvaro. Han greps på gatan en timma och tio minuter senare och häktades den 20 januari. Pengarna han lurat till sig några månader tidigare var borta. Dem hade han skickat till sin bror i Libanon, sa han. Och brodern hade köpt klockor från Belgien för alltihop.
Osama påstod att han hade haft för avsikt att betala tillbaka allt han lurat till sig. Tingsrätten trodde honom inte utan tyckte att det lät som en efterkonstruktion. I stället slog de fast att gärningarna hade ingått i en medveten brottsplan som utförts med viss förslagenhet. Något lindrigt straff var det därför inte tal om. Osama dömdes till ett års fängelse. Tingsrätten beslutade dessutom om kvarstad på 162 038 kronor och 17 öre plus ränta.
– På den tiden blev man fri på halvtid, säger Osama. Jag satt i fängelse sex månader. Det var hemskt! Ändå var jag bara inlåst fyra månader. De två sista månaderna jobbade jag som svetsare. Man fick göra det om man hade jobb. Jag cyklade till jobbet om morgnarna och tillbaka till fängelset igen om eftermiddagarna. Om helgerna var jag fri. Jag inställde mig igen om söndagskvällarna. Under den tiden träffade jag inte Sara. Men Caroline kom och hälsade på.
Det är alltså inte sant att kriminalvården beviljade Osama ständiga permissioner för att hälsa på dottern Sara och att Osama körde ut och in genom fängelseportarna i egen bil trots att han inte hade körkort. Ord står åtminstone mot ord.
Efter avtjänat fängelsestraff flyttade Osama ihop med Caroline den 18 juli 1989 i en lägenhet på Skjutsargatan i Nyköping. Den tillhörde hans skyddskonsulent och var en genomgångsbostad. Några månader senare fick de en egen lägenhet på Sankt Annagatan. Hur förälskad tonårsflickan än var, så var förhållandet med en erfaren muslimsk man som Osama ingen dans på rosor.
– Han var ute och roade sig på egen hand, säger hon. Jag satt ofta ensam hemma och grät.
Levi och Marie-Louise minns det. De var där vid åtminstone två tillfällen för att trösta henne.
– Osama var otrogen, han satt i fängelse och han for till Kanada, säger Caroline. Det var inte så roligt. Till mig sa han att han skulle stanna där borta. Det var aldrig tal om då att jag skulle komma efter. Det har han hittat på nu. Jag var ju bara 17 år och hade väl inget eget pass ens en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar