Kapitel 43
När Levi samma kväll hämtade Marie-Louise vid tåget bad hon honom köra direkt hem till Mia.
– Det var enda chansen att få tala med henne eftersom vi inte tillhörde den utvalda skara som hade fått hennes nya, hemliga telefonnummer. Jag var tvungen att prata med henne. Vi kunde ju inte ha det så där längre. Jag orkade inte med mera bråk.
Levi parkerade bilen utom synhåll och Marie-Louise promenerade sista biten. Gårdsplanen var full av lekande barn.
– Var är pappa, ropade Micke när han fick syn på mig. Han står på parkeringen, sa jag. Micke slängde cykeln och sprang dit. Då kom Maggan ut och började skrika åt mig. "Du ska inte komma hit och ta min unge!" Plötsligt var det mitt fel alltsammans. Sedan gick vi tillsammans bort mot Levi och bilen på parkeringsplatsen.
När Michael fick syn på Levis röda, fyradörrars Volkswagen-pickup, hoppade han raskt in till sin pappa och låste dörrarna. Åk pappa! Åk pappa! Jag vill inte vara här, skrek Michael och grät så att tårarna sprutade. Mia stod på utsidan av bilen och skrek och Levi satt på förarplatsen och skrek han också.
– Mamma kom farande som en jävla torped, säger Michael. Hon ville hindra mig från att åka med pappa men jag såg min chans. Hon slet och drog och försökte vika undan stolarna i bilen för att få tag i och dra ut mig. Men jag hoppade undan så det lyckades hon inte med. "Åk pappa, åk pappa", skrek jag. Det var ett jävla liv! Jag vägrade hoppa ur bilen och lyckades hålla mig undan.
– Maggan slet och drog i stolarna för att få tag i Micke men de stolarna gick inte att fälla ner. Levi försökte få henne att sluta men hon lyssnade inte på det örat. Till sist klev han från förarsätet till passagerarsätet och tog tag i hennes händer, föste henne bakåt och puttade bort henne från bilen. Hon tappade balansen, satte sig på baken och skrek att hon skulle anmäla Levi för polisen.
Marie-Louise klev in i bilen och försökte lugna Michael samtidigt som Mia reste sig upp och borstade av sin vita kjol.
– Vi stängde dörrarna och gjorde oss klara att åka därifrån. Då kom Luis springande med Dennis i famnen. Han gjorde ett tecken med handen över strupen, som att han ville skära halsen av oss. Samtidigt råkade Osama och Caroline köra förbi. Luis fick syn på dem och blev helt galen. Då var det naturligtvis deras fel alltsammans!
Levi och Marie-Louise åkte hem med hennes resväska och fortsatte därifrån till hennes mamma Maud Lundgren på Frösängsvägen. Dels för att få lugna ner sig och dels för att det var bestämt sedan tidigare.
Mia fick bråttom till polisen för andra gången samma dag. Klockan 18.55 anmälde hon Levi för egenmäktighet med barn samt misshandel på allmän plats bekant med offret, som det heter i anmälan. Polisaspirant Agneta Thorevall gjorde sitt bästa för att hänga med i svängarna.
Mia berättade att Levi hade lämnat tillbaka sonen Michael den 31 juli men att han tre dagar i rad efter det kommit till radhustomten och skrikit att han ville ha Michael. Levi hade dessutom hotat Luis med att säga att han skulle få en enkel biljett till Chile samt att han och Osama tillsammans skulle ställa till ett helvete för Mia. Han hade slutligen konstaterat att hämnden är ljuv.
Mia berättade vidare för Agneta Thorevall att hon den 2 augusti mellan 18.00 och 18.30 befunnit sig ute på gården vid radhuset där Michael lekte med sina kamrater. Plötsligt fick hon se Levis nya fru Marie-Louise uppmana Michael att gå till sin pappa som satt i bilen som stod parkerad bakom fritidsgården. Bråk uppstod varpå båda kvinnorna sprang efter Michael.
När Mia inte lyckades få ut Michael ur bilen ställde hon sig helt sonika framför den, sa hon i anmälan. Levi lämnade därmed förarhytten. Han tog tag i hennes tröja och kastade omkull henne på marken. Hon ramlade baklänges och slog såväl huvud som rygg i asfalten. När hon låg där helt försvarslös ställde han sig grensle över henne och slog henne med tre, fyra knytnävsslag mot övre delen av bröstet. Mia kände smärta och Levi åkte från platsen med Michael i bilen.
Mia undersöktes av läkare som fann att hon hade en liten skada i nacken och var öm i ryggraden. Ingenting styrkte hon skulle ha blivit misshandlad.
En timma efter att Levi, Marie-Louise och Michael anlänt till mamma Maud på Frösängsvägen kom två damer från socialtjänsten med två civilklädda poliser dit.
– Jag vägrade följa med, säger Michael. Och poliserna vägrade hjälpa till. Någon sådan order hade de inte, sa de. Det var ett väldigt tjafs. Socialtanterna anklagade pappa för barnarov men det var ju jag som hade hoppat in i bilen.
Poliserna vägrade gå in i lägenheten och tvångsomhänderta Michael. De stannade i hallen. Damerna från socialtjänsten fick klara sig bäst de kunde. Poliserna kände dessutom Levi sedan hans tid som arrestvakt och tyckte att alltihop var rätt pinsamt. Plötsligt sa Michael att han nog kunde tänka sig att åka hem nästa dag. Därmed gav damerna från socialtjänsten med sig. Michael fick stanna hos Marie-Louise och hennes mamma medan Levi åkte i egen bil till polisstationen för förhör anklagad för misshandel och grovt egenmäktigt förfarande med barn.
– Jag hade ju knuffat bort Maggan från bilen, påminner han. Micke skrek och grät, så vad skulle jag göra? Hon satte sig på baken. Det var det som var misshandeln.
Han känner inte till att han skulle ha stått grensle över Mia och slagit henne med knytnävarna förrän han får se hennes 19 år gamla anmälan.
– Herregud, säger han.
Han är tyst en lång stund.
– Jag har inte slagit henne, säger han till sist. Jag gick inte ur bilen ens än gång. "Försvinn från bilen", sa jag och knuffade bort henne. Hon ramlade och satte sig på baken.
På polisstationen fick Levi veta att han sannolikt skulle bli häktad. Det går jag helt enkelt inte med på, sa han bestämt. Jag sticker. Jag går ut härifrån!
– Fem minuter senare släppte de mig. Då hade det hänt något ännu värre. Jag tog mig hem till Maud igen och fick tag på Abdallah på telefonen. Han berättade att Luis hade kört över Osama med bil inte bara en utan två gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar