Kapitel 53
Sedan psykologen hade slutat sitt jobb i Nyköping och "övergivit" den gömda familjen stod Mia i direkt kontakt med socialnämndens ordförande. Enligt Gömda var det ju han som sa att de under inga förhållanden fick komma hem till Oxelösund. På stående fot bestämde han i stället att landstinget även fortsättningsvis skulle betala deras räkningar.
Socialnämndens ordförande i Oxelösund var vid den tiden socialdemokraten Göte Eriksson, en sedan tidigt 70-tal folkvald fritidspolitiker med bakgrund som arbetsförmedlare och elektriker. Hans uppdrag var att leda arbetet i den politiskt tillsatta nämnden som i sin tur hade att fatta beslut i alla frågor inom socialnämndens verksamhetsområde.
Det är den viktiga tågordningen i en demokrati. Den politiskt tillsatta nämnden bestämmer. Ordföranden och förvaltningens tjänstemän får bara fatta egna beslut om de först har fått så kallad delegation på det av nämnden.
Det hade inte Göte Eriksson.
– Ibland måste man göra vissa saker för att hjälpa, säger Göte Eriksson som, enligt egen utsago, helt på egen hand självsvåldigt tog beslut om att kommunen skulle stå för familjens kostnader på flykt och som gömda.
– Det går inte alltid att ta kollektiva beslut, säger han. I det här fallet har jag tagit vissa beslut själv på inrådan av tjänstemännen.
Han berättar att han läste boken Gömda när den kom ut. Han tyckte inte att han inte kände igen ärendet.
– Det framställs ju där som att kommunen inte gjorde någonting!
Göte Eriksson gjorde en hel del för Mia och hennes familj. Han överskred sina befogenheter till och med.
– Hade det inte varit smartare att flytta araberna i stället för att gömma familjen?
– Hur skulle det ha gått till, undrar Göte Eriksson och skrattar.
Det visar sig att han egentligen inte har någon minnesbild av att araberna i Oxelösund på något sätt skulle ha varit stökiga. Inte heller att staden skulle ha varit särskilt utsatt för kriminalitet på grund flyktingförläggningen eller en viss folkgrupp därifrån. Det var bara den här enskilde försmådde mannen som utmärkte sig, säger han.
– Vi gömde ingen annan kvinna under alla mina år som socialnämndens ordförande. Inget annat fall gick så här långt.
På frågan om situationen verkligen var så allvarlig för Mia som det framställs i Gömda blir han tyst en lång, lång stund. Sedan säger han att han hade stort förtroende för de tjänstemän som var inkopplade på fallet.
– De sa att vi inte kunde klara av det här på hemmaplan. Vi måste ställa upp och flytta den här tjejen. Så var det nog också. Bilden var ganska klar. För egen del måste jag ju lita på tjänstemännen.
De berörda tjänstemännen var socialsekreterarna Eva Hedlund och Göran Råström.
– Nu kanske jag säger för mycket, men jag har faktiskt aldrig haft någon delegation på det här, säger Göte Eriksson. Men ibland fattar man ett och annat beslut ändå, som sagt. Som när det gäller den här kvinnans placeringar i Sverige. Och faktiskt en del kostnader i utlandet också. Men vad det var, säger jag inte.
– Så du rapporterade dina beslut till nämnden i efterhand då?
Göte Eriksson dröjer med svaret men säger sedan:
– Nej, de fick ingen information. Inte av mig i varje fall.
– Så de vet fortfarande ingenting?
– Nej.
– Men hur är det möjligt? Nämnden ska ju ha information om allt.
– Nja, säger Göte Eriksson. Det gäller bara att ha bra skäl för beslutet om det skulle uppdagas.
Göte Eriksson känner sig nöjd med resultatet av sina beslut. Speciellt med tanke på vad som på senare år har hänt i landet kring begreppet hedersmord.
– Se bara hur det går till, säger han. Det är ofta inte bara den försmådde mannen som blir arg. Det är hela familjen. Ja till och med släkten…
– Men Osama har ju ingen släkt i Sverige.
– Nej, men ett kompisgäng.
Göte Eriksson har ingen aning om hur mycket pengar som rann ut ur Oxelösundsbornas gemensamma portmonnä till Mia. Såvitt han vet är det aldrig någon som har räknat ut det.
– Jag har faktiskt aldrig ens talat med någon om det här, säger han. Sådana här beslut förblir man ganska ensam med. Det är inte så lätt.
Göte Eriksson minns att han träffade Mia när fallet var aktuellt. I vilket sammanhang vill han inte avslöja. Han är emellertid partibroder med Mias pappa Thure som också var fritidspolitiker på den tiden. Han var emellertid en lättviktare i partiet med suppleantposter i Brandstyrelsen och kommunala bolaget Kustbostäder. Göte Eriksson är däremot en tungviktare. Redan 1990 hade han 15 olika politiska förtroendeuppdrag i kommunen varav ordförandeskapet för socialnämnden bara var ett. Det är därför ingen tvekan om att han dels hade inflytande och dels kunde spelreglerna.
– Men det var inte bara vi som betalade, påpekar han utan att vilja säga mer.
Vilka de övriga var står ju i boken.
– Där står att du bestämde att landstinget skulle betala. Det kunde ju inte du göra som socialnämndens ordförande i kommunen?
– Jag säger inte mer, säger Göte Eriksson.
– Vad finns det för pengar inom landstinget som skulle kunna bekosta en sådan här sak? Handlar inte landstingets verksamhet mest om sjukvård och allmänna kommunikationer?
– Det finns ju en hel del pengar inom psykiatrin, säger Göte Eriksson. När det gäller vård och behandling till exempel. Men det är svårt att få någon rätsida på det där. Det är en väldigt decentraliserad verksamhet. Frågan hanteras på 35 olika ställen inom landstinget.
– Du kanske var aktuell inom landstinget också på den tiden?
– Nej, säger Göte Eriksson. Det var jag inte.
– I Gömda säger du, som sagt att landstinget ska fortsätta betala. Det är alltså inte sant?
Göte Eriksson är tyst en stund men säger till sist:
– Jag kan varken säga bu eller bä om det. Ibland får man stå för saker som man egentligen inte har en aning om.
– Mia ringer och vill åka hem. Då säger du att de absolut inte får det. Är det sant?
Göte Eriksson suckar.
– Jag tar inte den diskussionen.
Enligt Gömda föreslog Göte Eriksson också att Mia, Luis och barnen skulle plastikoperas till oigenkännlighet.
Göte Eriksson skrattar uppgivet.
– Jag har aldrig föreslagit någon plastikoperation. Det kan jag garantera! Den tanken har aldrig ens föresvävat mig. Ett sådant förslag vore mig helt främmande. Det där stämmer faktiskt inte. Och jag har heller inte sagt att landstinget ska betala räkningarna.
– Vad fick Oxelösunds kommun betala Smedjebacken för att de skulle ta över problemet.
– Ingen aning. Den bilden har inte jag.
– Visste du att Mias chilenske man satt i fängelse och fick så mycket stryk där att det är rimligt att tro att det var han som var jagad?
– Vad jag visste och inte visste vill jag inte prata om.
– Men du hade en känsla av att hon var förföljd?
– Ja. Men det var inte jag som fattade beslut om att hon skulle gömmas.
– Vem gjorde det då?
– Det kan man fråga sig.
Efter en stund tillägger han att han är övertygad om att det var ett rent tjänstemannabeslut.
– Av Eva Hedlund och Göran Råström?
– Ja. Men det är så pass många år sedan att jag inte vill säga mer. Jag vill inte säga mer än jag kan stå för. Det är ju trots allt en hel del sekretess kring fallet också.
– Tycker du så här i efterhand att det var klokt att gömma henne?
– Ja, mot bakgrund av det man kunde och visste då. Jag har alltid haft ambitionen att fatta rätt beslut. Sedan kan man ju fundera över ett och annat när man tittar på det i efterhand. När beslutet togs, togs det efter bästa förmåga. Men det var som att välja mellan pest och kolera.
Göte Eriksson är 65 år fyllda och på god väg att bli ålderspensionär. Han uppvaktades med klocka redan i december 1990, när gömda-historien pågick som bäst. Meritlistan över hans kommunala förtroendeuppdrag är lång. Än idag är han ordförande för socialdemokratiska arbetarepartiet i Oxelösund. För övrigt har han just nu nio politiska förtroendeuppdrag i kommunen, nämligen:
· Ersättare i kommunfullmäktige
· Ordförande i kommunfullmäktiges äldreberedning
· Ledamot av Mål- och budgetberedningen
· Ledamot av Nyköpings-Oxelösunds överförmyndarnämnd
· Ordförande för Oxelö Energi AB
· Ordförande för Oxelösunds Energiförsäljnings AB
· Ledamot av Oxelösunds Hamn AB
· Ledamot av Sörmlands Sparbank, huvudmän
· Ledamot av Vårdförbundet Sörmlands Förbundsdirektion
Han är dessutom politiskt förtroendevald inom Sörmlands läns landsting som:
· Ordinarie ledamot av Landstingsfullmäktige
· Ordinarie ledamot och vice ordförande för Gemensamma patientnämnden
· Ordinarie nämndeman i kammarrätten
· Ordinarie ledamot av Psykiatriberedningen
– Du är fritidspolitiker med en lång rad uppdrag sedan mitten av sjuttiotalet. Vad är det som driver dig?
– Jag vill vara med och påverka utvecklingen i samhället till det bästa för de flesta. Man kan ju inte göra det bra för alla. Från fall till fall får man försöka göra en bedömning om att pengarna man beslutar om är rätt använda. Rent allmänt tycker jag att politik är skojigt. Man får mycket skäll men man har mycket roligt också.
***
Så hur var det nu med Göte Eriksson? Var han aktiv inom landstinget 1989–1992 eller inte?
Ja, det var han.
Han satt i Södermanlands läns taxeringsnämnd och blev sedan ersättare i landstingsfullmäktige 1992.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar