söndag 5 juni 2011

Sanningen om Gömda, kapitel 39


Kapitel 39

Marie-Louise och Levi firade midsommaren 1989 i husvagnen på campingen i Vivesta. De hade haft Michael sedan den 9 juni när de, enligt överenskommelse, lämnade honom vidare till morföräldrarna den 22 juni. Två dagar senare kom Mia och Luis och lämnade såväl Michael som Sara hos dem i Vivesta. Själva skulle de fira midsommar på annat håll.
Marie-Louise berättar att Sara var sen såväl i talet som när det gällde utvecklingen i övrigt. Hon hade kort sagt samma talsvårigheter som Mia.
– Sara var lite sjuklig som barn. Men vad ska det bli om man mest bara får yoghurt till middag? Det kan ju inte ge så mycket näring till kroppen.
Levi minns Sara som sprallig liten tjej. Hon sa inte mycket men det var fart och fläkt runt henne för det mesta.
– Hon sprang omkring naken över ängarna, säger han. Man fick jaga henne för att få på henne kläder.
Dagen före midsommarafton hade Levi och Marie-Louise av en händelse träffat Osama och Caroline i livsmedelsaffären. De hade hälsat dem välkomna ut till Vivesta under helgen för att hälsa på. De kom och blev glatt överraskade över att även lilla Sara var där. Osama hade då inte fått träffa sin dotter på flera månader. De fick en trevlig dag tillsammans när sommaren var som vackrast. Dessvärre var det sista gången de sågs.
– Vi berättade för Maggan att Osama hade träffat Sara, säger Marie-Louise. Hon blev arg och sa att han var en fara för hennes liv och att han hade besöksförbud. Hade vi vetat det så hade vi naturligtvis avstyrt det hela.
Men besöksförbudet gällde, som sagt, inte Sara.
Mia berättade senare om mötet för socialtjänsten och påstod då att Sara hade varit rädd för sin pappa. Det håller Marie-Louise och Levi inte med om. De var hur goda vänner som helst.
– Micke stannade kvar hos oss ända till den 31 juli.
Några veckor senare hade Osama avtjänat sitt straff. Han var pank och behövde pengar för att komma igång med livet. Då fick han en till synes lysande idé.
– Det började med att Osama och Caroline skulle flytta, säger Levi som lånade ut sin bil över helgen.
– Två veckor senare ville Osama låna bilen igen. Då skulle han hjälpa en kompis att flytta, sa han.
Osama hämtade bilen en fredag. Nästa dag ringde tullen i Helsingborg till Levi och undrade vad hans bil gjorde där. Hade han möjligen lånat ut den?
– De ringde vid åttatiden på lördagsmorgonen. Det var "Ring så spelar vi" på radion, därför vet jag det. Vi har en kille här som heter Osama, hans tjej Caroline och en kille till. De säger att de har din bil. Vi frågade Osama som körde om han hade något att förtulla. Han sa nej. Då frågade vi om han förstod svenska. Jodå, det gjorde han. Då frågade vi honom en gång till men han hade fortfarande inget att förtulla. Därmed plockade vi in bilen, öppnade plasthuven och hittade massor med mat.
Det visade sig att Osama hade åkt till Danmark och köpt utländska specialiteter som på den tiden inte gick att få tag i här. Det tänkte han sälja med förtjänst på flyktingförläggningen. På så sätt skulle han få ihop ett startkapital.
– Först skulle det bara vara en kul grej, säger Levi. Men man får ju inte föra in livsmedel tullfritt. Hade Osama bara sagt ja, när tullaren frågade, så hade han fått ta in varorna. De frågade mig om jag kände till smugglingen men jag sa som det var, att jag bara hade lånat ut bilen för att de skulle köra flyttlass. Okej, sa tullaren. Då beslagtar vi inte bilen då. Hade jag låtit tveksam, så hade de tagit den.
– Det var bara några burkar kött, försöker Osama. Det var olja och mortadella och sånt. Jag visste inte att det var varusmuggling.
– Några burkar, skrattar Levi. Hela bilen var ju full!
Caroline är inte särskilt road av minnet.
– Jag var så ung och naiv, stönar hon. Osama och hans kompis skulle bara köpa lite olja liksom. Jag fattade ingenting. Som tur var brydde sig tullarna inte ens om mig. De bara ställde mig åt sidan. Men det var ändå inte särskilt trevligt.
Osama dömdes till en månads fängelse för en olovlig körning i juni, en hastighetsöverträdelse i juli och varusmugglingen den 14 september 1989. Straffet verkställdes från och med den 13 augusti 1990.
Vid tre tillfällen 1991 togs Osama av polisen för olovlig körning och i december samma år körde han en bil med körförbud. För det fick han 14 dagars fängelse vilket verkställdes den 29 maj 1993.
I mars 1993 fick han åter igen en månads fängelse för olovlig körning och i januari 1994 fick han 14 dagars fängelse för samma brott.
Han hade alltså inget svenskt körkort men körde bil ändå.

– Varför gick du helt enkelt inte i bilskola? Varför skaffade du dig inte ett svenskt körkort? Det hade ju varit så mycket enklare.
– Jag hade problem med språket, förklarade Osama. Jag kan inte läsa svenska så bra. Jag klarade inte teorin.
Osama lärde sig av misstagen och i dag visar han stolt sitt körkort om någon vill se det.
Osama såg till att jag fick ett utdrag ur hans belastningsregister. Av det framgår att han för länge sedan har sagt adjöss till sin kriminella bana. Han har bara noterats vid ett enda tillfälle den 11 mars 2004, då han avslöjades med att ha åkt bil utan säkerhetsbälte. För det fick han böta 600 kronor. Några andra brott som belastar honom finns inte längre i registret.
Osama skulle med andra ord inte ha några som helst problem med att exempelvis få visum till USA.

Inga kommentarer: