Sanningen om Gömda, kapitel 32

Kapitel 32

Fiaskot med flytten till Motala gav upphov till misshandel nummer fyra. Mia berättar i Gömda hur hon den sista oktober 1987 tömde sin trea på Föreningsgatan 33 och flyttade in i en fyra på andra sidan trapphuset och fick adress Frejgatan 6.

När Mia flyttat ut ur trean flyttade Marie-Louise och Levi in. Allt för att komma närmare Michael och underlätta umgänget för honom.

– Maggan hade någon slags extra säkerhetsspärr på insidan av dörren, säger Levi. Den fick vi behålla när hon flyttade så hon kan inte ha varit så rädd.

I Gömda berättar Mia att hon var ensam hemma med Sara kvällen den 10 november 1987 när Osama plötsligt ringde på dörren. I verkligheten var förstås också den då femårige Michael där. Mia påstår att hon den kvällen för första gången fick höra talas om planerna på en flytt till Motala. När hon inte var med på noterna blev han våldsam, varpå Gömdas mest dramatiska scen utspelade sig. Mia påstår vidare att Osama nära nog ströp henne och att han hotade Sara med kniv så till den grad att hon tappade talförmågan i sex månader och blev psykiskt skadad för livet. Det var här uttrycket "stålring kring min hals" kom till som en illustration av känslan att bli strypt.

Efteråt fick Mia hjälp av det par som just har flyttat in i hennes gamla lägenhet. De tog hand om Sara och försökte hjälpa henne att städa upp medan hon själv var närmast medvetslös och knappt kunde tala.

– Det är inte sant, säger Marie-Louise som tillsammans med Levi alltså är identiska med paret som flyttade in i hennes gamla lägenhet.

- Varken jag eller Levi har någonsin sett Maggan sönderslagen.

Osama började emellertid bli desperat. Bara två veckor efter Mias mammas 50-årsfest gled Mia ur hans grepp. I polisförhören berättar han att han den 10 november sökte upp Mia på arbetsplatsen ICA i Frösäng strax före lunch. Han fick låna hennes nyckel och åkte hem till henne för att besöka toaletten. Därefter åkte han tillbaka och hämtade henne för en gemensam lunch i lägenheten. De drack kaffe, åt smörgåsar och bråkade. Båda hade varit otrogna. Han körde tillbaka henne till jobbet och återvände till Motala.

Senare samma dag liftade han tillbaka till Oxelösund med några kompisar och halv åtta på kvällen ringde han åter på hos Mia. Han höll sin hand över titthålet i dörren. Hon förstod ändå vem det var och släppte in honom.

Väl inne satte han sig i fåtöljen mittemot. Mia och Michael som satt i soffan. Lilla Sara var vaken. Osama fick, som det står i förhörsprotokollet, hälsa på henne, bära henne och lägga henne att sova i sin säng. Det står inte en stavelse om att Sara skulle ha varit rädd för honom.

Osama sa i förhöret att Mia började skälla och att han förhöll sig lugn den timma han var där. Han ville sova över och blev sur när hon sa nej. För att bli av med honom sa hon att hon skulle besöka sin mor. Han försökte förbjuda det då han trodde att hon var på väg till en annan man. Hon bad honom lämna lägenheten och åka tillbaka till Motala. Hon var trött och ville vila. Han vägrade.

I det skedet blev Osama aggressiv och började gå till angrepp.

- Han tog ett ordentligt stryptag kring min hals och tryckte till, säger hon i förhöret.

- Jag tog ett grepp om nedre delen av hennes haka, säger han.

Mia började gråta. Michael skrek och skrek och skrek. Slå inte mamma! Slå inte mamma! Mia skrek också tills hon tappade nästan all luft. Det började snurra i huvudet och hon fick svårt att andas.

Osama släppte taget om Mias hals och vred upp hennes ena arm på ryggen, varpå han föste henne före in i sovrummet där Sara låg och sov. Michael skrek och hängde fast vid sin mamma. Av bara farten åkte han med in i sovrummet.

Osama tryckte ner Mia och Michael i hennes säng och sa att han skulle mörda både henne och barnen, säger Mia.

Osama protesterar. Han hade ju sagt att han skulle döda sig själv, säger han.

I vilket fall som helst så skulle det ske med en kniv som han skulle gå och hämta i köket.

I samma stund passade Michael på att springa ut i hallen. Han skrek att han skulle ringa mormor. Mia skrek åt honom att han i stället skulle lämna lägenheten och hämta hjälp. Osama blev därmed avbruten i sitt illdåd. Han släpade ut Mia i hallen där både hon och Michael skrek så mycket de orkade. Han försökte få dem att sluta och hindrade dem från att ringa. Till sist förstod han vad han höll på med och lugnade sig. Ja, han blev rent av förskräckt vid tanken på vad som skulle kunnat ha hänt.

Mia och Michael grät. Osama bad om förlåtelse. Han bad dem dessutom att aldrig berätta för någon vad han hade gjort. Han skulle göra som Mia ville. Han skulle återvända till Motala. Problemet var bara att han inte hade några busspengar. Hans seriösa storsatsning på familjen och framtiden hade dittills bara resulterat i att han blivit såväl bostadslös som pank.

Mia ringde sin mor och bad att få låna 100 kronor. Modern hörde direkt att något var på tok och begav sig genast hem till Mia bara tre hus bort. Osama fick hundralappen och försvann tillbaka till Motala. 

Mia berättade för sin mamma vad som hänt. Såväl hon som Michael visade med sina händer hur Osama hade hållit tumme och pekfinger på varsin sida om hennes strupe och klämt till.

Tidigt nästa morgon gick Mia till polisen och anmälde honom. Vid hennes sida fanns hemma-hos-terapeuten Marianne som stöd. Enligt Gömda var det i stället Marianne som anmälde Osama mot Mias vilja. I boken tar Mia dessutom tillbaka sin anmälan vilket inte heller stämmer med verkligheten.

Ingenting i vare sig förhör, övrig polisutredning eller domstolsprotokoll tyder på att Sara vaknade under bataljen. Något sådant nämns heller inte i vårdnadsutredningen. Absolut ingenting tyder heller på att Osama hann beväpna sig med en kniv. Än mindre att han verkligen hotade vare sig Mia eller Sara med en sådan. Det finns alltså fortfarande inget skäl att tro att Sara skulle ha varit rädd för sin pappa.

Av polisens anteckningar framgår att Mia hade en mindre blåviolett skada på vänster sida av halsen och att hon var öm på en punkt till höger om struphuvudet. Hon ombads gå till doktorn för att få sina skador dokumenterade. Det står inte ett ord om att hon under förhöret skulle ha haft svårt för att tala.

Hemma-hos-terapeuten berättade för polisen att Osama redan samma morgon hade sökt Mia på hennes arbetsplats. Kanske var han ångerfull och ville be om ursäkt. Mia hade kort och gott sagt åt honom att återvända till Motala.

Samma dag, den 11 november 1987 kl 10.35, undersöktes Mia av rättsläkare. Av läkarintyget framgår att hennes allmäntillstånd var gott, men att hon hade två minimala blåmärken. Det ena beskrivs som en blåröd, snedgående missfärgning på 7 x 3 mm strax ovanför leden mellan nyckelben och bröstben. Det andra var en 5 x 5 mm stor, något rundad och rödaktig missfärgning av huden strax ovanför nyckelbenet.

Mia klagade över smärta i mjukvävnaden vid nyckelbenet men där fanns varken svullnad eller missfärgning.

Läkaren Jan Lindberg vid Statens Rättsläkarstation i Stockholm skrev att fynden snarast tydde på att det "eventuella våldet" mot hennes hals var att betrakta som tämligen måttligt. Det gick inte att påstå att det "eventuella våldet" var att betrakta som kraftigt eller mycket kraftigt. Det gick heller inte att påstå att hon skulle ha varit försatt i en livshotande situation. Någon risk för framtida men fanns inte.

På morgonen den 12 november efterlystes Osama. Han var, enligt Gömda, anhållen i sin frånvaro misstänkt för mordförsök och grov misshandel när han samma dag greps i lägenheten i Motala.

Det är inte sant.

Osama greps utan dramatik på sin arbetsplats i Motala den 12 november misstänkt för "olaga hot och misshandel". Han transporterades till polisstationen i Nyköping där han anhölls och häktades. 

– Mia bad oss åka dit med kläder och cigaretter, säger Marie-Louise. Då gjorde vi det förstås.

Mia påpekade i sin anmälan att Osama aldrig tidigare hade gjort barnen någon skada.

Det är ett viktigt yttrande med tanke på att hon i Gömda anklagar honom och en kamrat för att ha bollat med Sara när hon var nyfödd.

Osama sa att han, när han greps, inte visste om Mia hade ådragit sig några skador.

– Hon spelar bra, förstår du.

Hans leende blick är fylld av beundran när han berättar.

- Hon skulle ha blivit en lysande skådespelare.

Micke försvarar sin mamma.

– Du tog struptag på henne, säger han bestämt. Jag minns det. Du hotade döda henne!

– Kanske, säger Osama och ser skamsen ut.

– När man blir arg säger man saker man inte menar. Men jag hotade inte Sara! Och jag hotade inte Micke. Aldrig!

I polisförhöret den 13 november uppgav Osama att allt bråk mellan honom och Mia hade sin grund i dåligt förtroende. Båda hade varit otrogna. De hade svårt att lita på varandra. Själva kärleken var det egentligen inget fel på. Åtminstone inte från hans sida.

– Men numera är det visst bara jag som älskar henne. Hon säger att hon inte älskar mig längre.

Polisen förhörde Mias mamma som berättade att hon mycket riktigt kommit upp till Mia och då lånat Osama 100 kronor. Hon kände inte till några andra misshälligheter mellan dem än att han skulle ha slagit till henne vid ett tillfälle i Ramdalen. För övrigt hade hon aldrig lagt märke till något särskilt i deras förhållande.

I sin anmälan berättade Mia att Osama flera gånger hade hälsat på sin dotter. Det var först på sistone som han hade börjat uppträda aggressivt. Hon vidhöll att Osama hade hotat döda såväl henne som barnen. Han hade också sagt att han skulle hitta henne varhelst hon försökte gömma sig. Mia var, enligt polisens anteckningar, livrädd för Osama och tämligen säker på att han mycket väl skulle kunna sätta sina hotelser i verket. Hon till och med ångrade sin anmälan. Säkert skulle han döda henne bara för den, sa hon till polisen. Hon var dessutom orolig för barnen.

Rätten gick noga igenom såväl den aktuella misshandeln som de tre tidigare som Mia förut inte hade anmält. Båda parter fick ge sina versioner av händelseförloppen och ett antal vittnen förhördes.

Sedan Osama häktats var Mia gömd en vecka i hemsamaritens ödsligt belägna sommarstuga. När hon kom hem därifrån fanns, enligt Gömda, märkligt nog en ny man, den helyllesvenska norrlänningen Anders, på plats i hennes lägenhet. Några araber ringde på dörren och ville tala förstånd med henne. Mia kraxade och påstod att hon inte kunde tala. Männen envisades. Hon måste ta tillbaka sin anmälan. Hennes barns far kunde ju inte sitta häktad. När hot inte hjälpte skickade de fram bokens Helena för att tala Mia till rätta.

– Det är verkligen inte sant, säger Lena Larsén. Hur kan hon påstå något så dumt? Jag hade ingen aning om hur hon och Osama hade det i sitt förhållande. Maggan har aldrig sagt till mig att hon blev misshandlad. Det blev emellertid jag. Hon försökte få mig att avstå att anmäla. För Saras skull, som hon sa. Om jag drev det till rättegång skulle araberna se till att Sara inte längre fick vara hos mig. Men jag polisanmälde min man och drev igenom rättegången utan att vika för de hot jag utsattes för. Det gjorde susen.

Osama anhölls alltså den 11 november, greps den 12 november på sin arbetsplats och häktades den 19 november anklagad för totalt tre fall av misshandel nämligen:

1) i Ramdalen i maj 1987 då han tilldelade Mia flera knytnävsslag och sparkar mot såväl ansiktet som kroppen, vilket orsakade smärta och kroppsskada. Rätten konstaterade så småningom att han gjort sig skyldig till misshandel.

2) i lägenheten på Föreningsgatan 33 då han tilldelade henne minst två slag mot halsen vilket förorsakade smärta. Rätten konstaterade att han hade varit provocerad och ansåg därför att han hade gjort sig skyldig till ringa misshandel.

3) i lägenheten på Föreningsgatan 33. Hon bodde alltså ännu kvar där när han tog stryptag på henne, vred upp hennes arm på ryggen, slängde ner henne på sängen och hotade döda såväl henne som barnen vilket förorsakat smärta, kroppsskada och allvarlig fruktan. Rätten konstaterade att Osama gjort sig skyldig till misshandel.

Anklagelserna om att han dessutom gjort sig skyldig till olaga hot ogillades helt vilket är anmärkningsvärt för var och en som läst Gömda.

Rättegång hölls och dom föll den 9 december 1987. Osama dömdes för tre fall av misshandel varav en kallades ringa. Straffpåföljden blev en månads fängelse vilket efter fyra veckors häktningstid redan var verkställt. Han försattes därför på fri fot.

Förhållandet med Mia var därmed över även för hans del.